Jag vet att man inte ska vara glad över att människor dör men när Augusto Pinochet nu äntligen gått bort är det skönt (läs DNs krönika: ”Arbetsmyran som blev hjärtlös diktator”). Världen hade varit en bättre plats om han dött för 33 år sedan: då hade tusentals människor sluppit tortyr och ytterligare tusentals människor hade sluppit att bli slaktade av Pinochets hantlangare. Så visst: jag är glad idag. Tråkigt bara att han inte hann ställas inför rätta för sina brott. Att Margaret Thatcher beklagar Pinochets dödsfall stärker mig bara i min övertygelse – men frågan är varför inte Pinochets andliga kompisar i Sverige vågar säga något nu. När han ledde Chile passade det bättre att heja på hans nyliberala teorier (den ekonomiske teoretikern bakom den chilenska diktaturens ekonomiska politik, Milton Friedman, skulle nog också ha beklagat Pinochets bortgång, men han dog ju tidigare i höst).